Kolla vem jag träffade på min morgonpromenad!





Skulle ni också vilja bli omgjorda till vampyrer?


// Ida




UPDATE: Det verkar ju vara några som vill bli omgjorda till vampyrer!
Jag kan ju inte göra "the real deal" men maila mig en (bra) bild på er själva så kanske jag kan vampa-till er på något sätt.. :) (förvänta er inte mirakel bara)

Mailadressen hittar ni i vår side-bar

Alla sova, tyst det är i huset.. tyyyyyyst i huuuuuuseeeeet.

och Ida sitter uppe och ritar.

Det skulle vara en flicka som låg och sov och hennes drömmar skulle få plats i kanterna men jag tänkte lite fel på utrymmet i kanterna så hon fick hår istället och hon fick bli en Bella! :P




Bilden är ändrad i fägerna så därför ser den lite wierd ut (tagen med pojkvännens mobil)'


// Ida


Jag blir mållös!

Denhär är till Saga för att hon är sån klippa här på bloggen!




Denhär är också gjord av Jennifer och hon är inte bara sjukt begåvad hon är FAN-tastsik...(!)


// Ida


Taylor som vampyr!


[Källa: http://TaylorLautnerDaliy.blogg.se ]




Vad säger du om det? Tycker du han blir en snygg vampyr?!


// Ida


Fan-tastiska bilder!

kikade kring på massa bloggar och hittade Jennifes blogg. Tjejen gillar att göra illustrationer så jag kollade igenom vad hon gjort och hon är FAN-TASTISK!

hon har gjort några riktigt coola bilder på våra twi-pojkar!
Kolla bara denhär på James!



Jag kommer visa fler bilder som hon gjort
Men om du inte har lust att vänta på att jag lägger upp dom så spring in till henne och kolla själv, hon är fantastiskt duktig!


// Ida

Fanfiction

Denhär berättelsen har Jeen skrivit.
Den har inget med Twilight att göra men den handlar dock om vampyrer.

Titel: Okänd!

Han sa "jag är en vampyr, vare sig du tror mig eller ej".
Jag svarade att han bara drev med mig och min besatthet av dessa varelser. Jag avgudade dem, de var så fruktansvärt fascinerande!
Jag var ärligt talat besatt och funderade mycket på hur de levde, hur de var, växer deras hår? Brinner eller glittrar de i solen? Och så mötte jag denna kille. Under tiden som gick kom vi närmare och närmare varandra. Han delade inte mitt intresse och tyckte böcker som "Twilight" bara var löjligt.

En natt kom vi lite för nära varandra. Han var stark, förbannat stark. Jag skojjade och sa att han kunde få vara min vampyr. Han log lite snett och sa gärna. Någonting blänkte till i hans ögon, han närmade sig min hals men stannade upp. Fick ett skrämt utryck och höll sig för munnen som om han mådde illa.
Jag bad han sluta, han skrämde mig. Han tittade på mig med mörka ögon, mörka djupa ögon. Drog efter andan och slappnade långsamt av. Sedan berättade han sin historia. Han var en vampyr. En fullt äkta "levande" vampyr. Jo just det va, tänkte jag och kände mig sårad av att han skulle driva med mina drömmar sådär. Han log lite ursäktande och vi skrattade bort det lite. Vi hade en otrolig natt.

Nästa morgon vaknade jag med en dunkande smärta i nacken och det stack lite i ögonen som när man glömmer att tvätta bort sminket.
Han låg på rygg, jag kunde känna att han var vaken, jag mumlade lite ursäktande när jag reste mig upp och sprang ut till toan.
Plötsligt väldigt illamående.
Jag kräktes och det dunkade ännu mer i nacken upp mot huvudet. Plötsligt svettades jag något otroligt så bestämde mig för att passa på att ta en dusch, jag var ändå i badrummet.

Njöt av vattnet som rann över mig, drog händerna genom håret och ner i nacken. Där var det något kladdigt. Jag kände igen och drog bort något. Torkat blod. Jag spärrade upp ögonen och stirrade med öppen mun medans vattnet sakta löste upp det. Kände igen i nacken och nu kände jag tydligt ett stelnat sår.Eller två rättare sagt.
NU hände det mycket, plötsligt kändes det som om mina ögon brann, det var fruktansvärt. Hetta och smärta och jag skrek, åh hjälp vad jag skrek.

Jag trodde jag brann upp, kunde inte förstå denna mardröm. Föll ihop i duschen med vattnet fortfarande rinnande, låg några minuter i denna förbannade brännande smärta i ögonen. Men sedan, lika plötsligt som det kommit försvann det och värken i huvud och nacke med. Jag reste mig i chocktillstånd. Gick ut ur duschen, lindade en handduk runt mig. 

Såg en immig spegel. Något var fel. Torkade bort imman med handduken och spärrade åter igen upp ögonen. Som nu var svarta. Kolsvarta. Svarta som natten.

Och blek var jag, blekare än vanligt hur det nu kunde vara möjligt. Plötsligt kände jag mig så svag, så svag. Föll ihop och allt blev nu svart.



Berätte gärna vad ni tycker om hennes berättelse så vi kan tvinga henne att bli medlem på kapitel1 och sedan fortsätta skriva!.

// Ida

Skrivandet forsätter!




Ifall ni vill läsa mer av Viggos berättelse så kolla in här:
Victorias:breaking-surface

 

Ni kan även hitta min berättelse om kärlek, vampyrer och deras lagar här:
Idas:allting-föds-ur-kärlek-även-onda-ting


Varken jag eller Viggo har kommit så långt på vara berättelser men vi jobbar oss sakta frammåt och det vore kul ifall ni ville visa oss era sagor och berättelser.

Kapitel1.se är en jätte bra sida för den som tycker om att skriva allt från noveller, till korta sagor och till lååånga romaner.. Mitt tips till er är att bli medlemar där... skit bra sida!

 


Fortsättning på en vampyr föds ur kärlek

Vid första ögonblicket.

[Fem år tidigare.]

Det blev skymning snabbt under vinterhalvåret i Sverige. Det hade jag fått erfarenhet om alla de gånger jag hade vart här. Jag har vart här 12 gånger de senaste fem åren och Sverige var verkligen ett bra land för en person att försvinna på. Det var så lätt för en person att försvinna utan att folk märket det. Överallt fanns det överfulla fester med överfulla personer.

Smaken blev någorlunda bäsk desto högre promillehalten var men det var så enkelt och okomplicerat att bara vandra iväg med någon.

Jag iaktog när någon - en ung tjej - vandrade ut ur genom glasdörrarna och in mot skogen.
Jag klev fram ur det mörka hörn där jag stått och väntat på att någon ska göra sig tillgänglig. Jag hann inte mer än ut på det provisoriska dansgolv som ordnats för dethär tillfället innan två tejejer snubblade in i mig. Jag ignorerade dom och skyndade mig ut för att följa efter flickan som nyss lämnat festen.

Väl ute i skogen hörde jag tydligt hennes puls, den var snabb och ryckig och jag anog att hon inte gillade att vandra ensam I skogen. Hennes doft var också otroligt tydlig - den doftade tydligt och hett. Hade det inte vart för hennes parfym hade den doftat ljuvligt.
Jag sprang förbi henne och ställde mig under ett träd för att invänta henne - mitt byte.

Jag kände mig snäll ikväll och jag bröt hennes nacke innan hon hann märka att jag var där. Hennes blod smakade inte så gott som jag väntat, det smakade beskt av alkoholen, det smakade också sött och det nästan klibbade sig fast I gommen på mig. Flickan hade tydligen blivit drogad. Det var trist att det hände allt oftare, trist på flickorna som blev drogade och trist på den massförstörelse av blod.

Jag hörde hur det rörde sig länger bort i skogen och jag kastade mig upp på fötter. Jag ville inte ha mer ikväll, men om det kom folk så skulle jag inte ha tid att gömma flickans kropp. Jag lyssnade noggrant och det verkade vara två unga män.
Vart är hon?” sa den ena.

Din brutta drog för bara några minuter sedan, hon måste vara här någonstanns. Det låg tillräckligt med blandade grejer I hennes glas för att söva en elefant. Hittar du henne inte så kan du få ta min när jag är klar
Jag äcklades av deras sätt att se på kvinnor och det dom gjorde med dom. Vissa kanske skulle kalla mig för en hyckare med tanke på att jag också skadar människor men det spelar ingen roll. Jag avskyr ändå deras sätt.

Jag kände instiktivt att jag ville stoppa dom. Ville inte att dom skulle springa omkring här. Jag ville avsluta min natt med att städa undan efter mig och sedan gå och lägga mig.

“Tja killar, vad gör ni ute I skogen? Är ni på skattjakt?”

Jag försökte hålla en skämtsam ton men jag tror att min irriterade och bittra röst trängde igenom för att killarna hoppade högt när jag klev ut mellan träden. Dom fick också väldigt brottom och sprang nästan tillbaka mot huset. Jag kunde höra dom viska “Fan va läskig snubbe, sjukt obehaglig. Vem fan e han som vandrar omkring I skogen?”

Jag ignorer dom och tänkte att jag måste göra mig av med den andra flickan som dom pratade om. Jag ville inte behöva ta itu med henne när hon vaknade upp.

Hon var inte svår att hitta, hennes puls var låg och hjälpte mig inte att lokalisera henne. Det som gjorde att jag hittade henne var spåret hon lagt ut. Först låg det en vattenflska med någon typ av smaksatt bubbelvatten sedan kom en svart högklackad sko och sedan ett glas och sedan yttligare en sko. Det hade kanske varit svårt att se sakerna i mörkret, men mörkret för mig var inga problem. Det blev aldrig riktigt mörkt, utan alla färger blev bara dovare och aningens högre konstrast på. Men spåren ledde mig rakt till en liten kropp som låg framåtstupad. Hennes hår låg utslaget över hennes ansikte och jag satte mig på huk och peta på henne, hennes hud var kall och hon reagerade inte när jag rörde vid henne. Jag blev lite irriterad över att det som skulle bli en enkelt och tillfredställande kväll blev så jävla jobbig för att inget gick enligt planerna.

Jag lyfte upp den lilla kroppen och vände på henne. Jag blev chockad när jag såg hennes ansikte. Om jag hade haft ett hjärta hade det stannat.
Hon var så vacker, hennes hy var ljus och hon hade fräknar som spred sig över näsryggen och kinderna. Jag förde bak en hårslinga som låg över hennes ansikte och beundrade de långa mörka ögonfransar som sträckte sig upp mot mig.
Jag vet inte vad det var som hände, hur eller varför. Men jag föll handlöst för dendär flickan.
Jag smekte hennes kind och blev förskräckt över hennes kalla hud, egentligen kände jag inte att den var kall, jag kände bara att den nästan inte skiljde sig från mig egna tempratur överhuvudtaget. Jag tog av mig min jacka och lindade in henne. Jag vet inte hur länge jag satt där med denna underbar skapelser I mina armar. Men festen hade tystnat och det var dax att röja undan kroppen från den första flickan.

Jag la försiktigt ner flickan på backen och sprang så fort som mina ben bar mig till den första flickan. Jag slickade på hennes sår och såg till att dom läkte ordentligt innan jag snabbt kastade undan hennes kropp. I morgondagens kvällstidning skulle det stå : Ung kvinna dog inatt en drogrelaterad död.

När jag kom tillbaka till den ljuvliga flickan och lyfte upp henne märkte jag att hennes tempratur hade ökat någorlunda men hon var fortfarande kall och fortfarande medvetslös. Jag var tvungen att få liv i henne och få reda på vart hon bode så jag kunde få henne ur skogen och in i ett varmt hus.

Jag lyfte upp henne i famen och började vandra ut frågn skogen med henne. Jag gick i mänsklig fart ifall hon skulle vakna upp. När jag kommit ur skogen såg jag en liten väska på backen och jag tog upp den med förhoppningar om att det var den ljuvliga flickans.
Jag hade rätt, i den lilla väskan låg det tjejsaker och några kort - Ett taxikort och ett... Bingo… Ett VISA-kort, namnet på kortet löd: Irene Christina Johansson och födelsedatumet var 07-05-65 Det kunde inte stämma, denhär flickan var inte 49 år gammal. Nä det kunde inte stämma. Jag grävde yttligare i väskan för att se ifall det fanns något annat kort och fan yttligare ett VISA-kort med namnet Julia Linnea Johansson. Hon var född 1993, det betyder att hon var 21 år gammal. Det kunde stämma. Jag kollade ner på den lilla ömtåliga människa jag höll I mina armar.

De långa bruna lockarna hade en förmåga att lägga sig över hennes ansikte och än en gång förde jag bak håret och smekte hennes kind.

Till min förvåning var hon lite varmare och utan förvarning så rörde hon på sig och la sin ena arm runt min hals. Hon öppnade ögonen och log ett tafatt leende och sedan blev hon medvetslös igen.
Jag stod bara stilla och kollade på henne, hon hade armen runt min hals - av egen fri vilja. Hon log emot mig - av egen fri vilja.

Den kvällen lämnade jag henne hemma hos vad jag tror var hennes föräldraras hus - på en soffa med en filt över henne och med endast minnet av hennes leende och vackra ansikte begav jag mig ut i mörkret igen. Sedan dess har jag skärt ner på människor. Jag försöker att hålla mig till större djur och vid enstaka till fallen tillåter jag mig lite “godis” och då jag festar på hemska människor. Men jag frörsöker sluta så jag inte kommer utsätta Julia för fara när jag träffade henne igen.

Jag har sett henne några gånger sedan den natten - 267 gånger för att vara exakt. Vid vissa av de tillfällen har jag spenderat flertal timmar med att bara iakta henne i hennes vardagliga sysslor och vid vissa tillfällen har jag till och med varit i kontakt med henne genom att gå bakom henne på gatan, sitta bredvid henne på tåget eller låtsas vara en telefonförsäljare. Men hon har aldrig sett mig igen, jag har vart ytterst försiktig och vill inte utsätta henne för fara ifall det går att undvika.

Jag följde hennes liv på avstånd I nästan tre år innan jag bestämde mig för vad som behövdes göras.

Den dagen minns jag så väl. Det var den 19 November 2018, jag hade vart död 70 år 34 dagar, hon fick sin dödsdom den dagen.
Hon hade vart inne på sjukhus flertal gånger för problem med huvudvärk och synsvårigheter. Läkarna hade gett henne flertal anledningar till varför hon made dåligt och varje gång fick hon rådet att hon skulle åka hem och lägga sig och vila i ett mörkt rum. Men just den dagen - den 19 November 2018 så fick hon beskedet om att hon hade en tumör med samma storlek som en femkrona i bakhuvudet.
Den dagen bestämde jag mig för att ge hennes läkare ett år innan jag skulle kliva in och hjälpa henne på mitt sätt. Ett år och inte mer.

Jag var inte berädd att förlora den ända sak jag levde för, eller rättare sagt - den ända sak som gjorde min existens värdig att kalla ett liv.

Ifall inte läkarna kunde hjälpa henne så skulle jag hjälpa henne genom att förvändla henne. Men det skulle bara ske ifall det var den sista utvägen. Ifall det fanns ett annat sätt så skulle hon inte behöva bli som jag.





vill ni ha mer?
Kram Ida



En vampyr föds ur kärlek!

Ja ni var några som ville läsa min novell som är lite vamp-fiction.
Såhär kommer den.
Enjoy!




Jag blundade hårt och det var varmt, värmen spred sig längs armarna in mot bröstet . Det var inte den sköna värme som man kunde känna ifall man sträckte fram händerna mot en brasa, det kändes mer som om man stopade in händerna i brasan. Värmen smärtade och det kändes som om huden skalades av där lågorna svepte över armarna. Jag kämpade mot smärtan och öppnade ögonen.
Till min förvåning fanns där inga lågor, ingen eld som förtärde och slukade mig. Jag blinkade några gånger för att försäkra mig om att det faktsikt inte brann.
Jag låg och kände hur det brann i alla mina lemmar och paniken sköljde över mig när insåg att jag inte kunde röra mig. Jag kunde inte heller komma ihåg hur jag hamnat här.
Jag viste inte ifall jag tänkte tillbaka eller ifall jag drömde men nu satt jag i Mrs Muldons trädgård och lutade mig mot äppelträdet.

Jag blundade och kände solens strålar som värmde i ansiktet. Jag försökte njuta av tystnaden, men det var för tyst, för lungt. Storstadsflickan i mig klarade inte av tystnaden och lugnet.Jag öppnade ögonen och hasade mig upp från marken.
Vart jag än kollade så fanns det fält med olika sädesslag, ängar med betande kor och en och annan åkerholme. Jag klev ut på den leriga vägen och och begav mig bort från huset, rakt över ängen. Jag andades snabbt och njöt av att känna pulsen, det var som att gå på gymmet fast med vackrare utsikt, och betydligt fräshare luft i lungorna.

I ögonvrån kunde jag se en man komma emot mig, Han gick med nedböjt huvud men hans kropp utstrålade styrka och hans utseende tilltalade mig. Jag kunde känna hur jag stirrade på honom och tvingade mig själv att kolla bort. Jag kollade bort mot vägen, in mot en åkerholme och på några fåglar som flög i en v-formation ovanför mitt huvud. Jag försökte hålla blicken borta från honom och kolla bort men det gick inte, min hjärna kämpade med alla sina krafter för att hålla mina ögon borta från honom men när jag vände på huvudet så stod han där med sitt korpsvarta hår och ett brett leende på läpparna.


Dom flyger söderut nu.” Sa han och pekade upp mot himlen. Jag hoppade till av förvåning och chockades nästan när jag vände på huvudet. Hans ögon var mörkt blå och jag kunde höra min förnufiga röst skrika
VAFAN, DU KOLLAR! NEJ DU STIRRAR” men mitt huvud rörde sig inte en millimeter och inte ett ljud kunde höras från mig.
Jag heter Liam O’shea” Han sträckte fram handen men jag stod som fastfrusen. Min oförnuftiga röst talade till mig och sa “Titta medans du kan…..” men innan den oförnuftiga rösten hunnit tala klart var den andra rösten där igen “Om du ska kolla kan du väl ändå sluta stirra. Gå här ifrån, jag har en dålig kännsla angående honom, han kanske är en psykisksjuk mördare som gödlsar sin åker med dig
Hah, Göslar sin åker” skrattade den oförnuftiga rösten “Stirra på men försök också föra ett normalt samtal” Rösterna började bråka i huvudet på mig men jag lyssnade inte. Dom tystnade dock tvärt när jag sträckte fram handen och sa: “Hej
Jag kunde inte undgå att uppmärksamma hur liten min hand såg ut i hans. Till min förvåning lyfte han handen till sina läppar och lät dom snudda vid min långfinger knoge. “Trevligt att träffa dig fröken…..”


Julia, Julia Adams” tillade jag när jag kom på att jag inte presenterat mig.
Trevligt att träffa dig ljuvliga Julia Adams” fortsatte han. “Finns det en chans att jag kan få vandra här med dig?”
Men jag är inte på väg någon stanns, jag bara går omkring
Alla är alltid på väg någonstanns vare sig dom vet det eller ej. Varje steg bär dig närmare ditt öde.”
Jag blev lite ställd men log bara. “I såfall får du gärna gå med mig.”
Vad har fört dig till Irland?”
Jag bor i Irland så jag åker bara runt i landet
Bor du i Irland?!” Han kollade frågande på mig. “Men du kommer väl inte här ifrån?”
Nä du har rätt, jag kommer inte härifrån men jag har bott här i snart ett år
Vart kommer du ifrån då?”
Jag kommer från Sverige.”
Sverige, det kunde jag inte tro?!” Sa han på svenska med irländsk brytning. “Jag hörde att du inte var från Irland men inte hade jag gissat på Sverige, du talar mycket bättre engelska än svenskar i allmänhet brukar göra.”
Ehh?! Jaha tack då. Men hur kommer det sig att du kan svenska?”
Jag spenderade några år i Sverige när jag studerade, kom nyss tillbaka för att min syster gick bort.”
Oj, jag beklagar, Var hon sjuk?”
Nä du ljuvliga Julia, nu ska vi inte prata om mig och inte ska vi prata om eländet i min familj. Vad sägs som att vi går till dendär åkerholmen och slår oss ner?! Jag har en filt och jag har en liten kanna varmchocklad med bailys
Vi gick till den närliggande åkerholmen och satte oss ner, vi delade på chockladen och samtalet flöt på. Han frågade massor med olika frågor som mestadels rörde mig och mitt liv. Han verkade vara törstig på information och lyssnade på vad jag hade att säga och gav mig kommentarer och delade med sig av sina egna åsikter.


Jag vet inte om det var önsketänkande men han rörde vid mig ganska ofta, bara små rörelser som var som i förbigående men varje gång han gjorde det hoppade mitt hjärta över ett slag. Något som inte var önsketänkande utan något som jag faktiskt observerade nogrannt var att han kom närmare och närmare mig. Det var inte så att jag tänkte klaga, jag ville att han skulle komma närmare, jag ville känna hans doft och jag ville att han skulle röra vid mig mer än bara snabba tillfällen.
Så du bara avvisade honom?! Kallt gjort, nästan som en halshuggning fast du sågade honom längs fotknölarna. Men Julia, vad skulle du göra om det var annorlunda, om det var du som ville ha honom men du var inte säker på vad han kände?” Frågade han och väckte mig ur mina ljuvliga dagdrömmar
Jag vet inte, det har inte hänt förut att jag velat ha någon på det sättet. Vadå, står du inför den situationen?”
Ja jag har stått inför den ett bra tag nu. Jag träffade henne i Sverige faktiskt, jag föll handlöst och har faktiskt försökt att befinna mig i hennes närvaro men hon visste inte vem jag var eller att jag ens existerade. Det var inte förän nyligen hon vi bekantade oss med varandra. Hur larvligt det än låter så föll jag handlöst när jag hörde hennes röst. Men frågan är bara om jag gjort tillräckligt gott inryck för att våga närma mig yttligare.”
Ouch!” hörde jag en röst i hvudet säga till mig och jag kände mig med ens väldigt ledsen och dum. Klart han var intresserad av någon, klart det fanns en speciell person för en sådan som han.
Jag skulle nog lätta mitt hjärta för henne och berätta om mina kännslor om jag var du. Vilken tjej som helst skulle bli glad av att få dig” Sa jag och försökte att inte låta allt för plågad på rösten.
Vem som helst?” Han kollade djupt in i mina ögon och jag kände mig lite besviken att han inte var lovligt byte.


Vem som helst” Instämde jag och log tamt.
Säg mig då ljuvliga Julia” Han lade sin hand på min och böjde sig fram och lät sina läppar lätt nudda vid mina. “Tänker du avvisa mig också? Tänker du hugga mig vid fotknölarna?”
Innan jag hunnit reagera över hans ord, än mindre över det faktum att hans läppar nyligen snuddat vid mina så var dom där igen. Denhär gången Tryckte han dom hårt mot mina och utan att jag uppfattat en rörelse så låg hans armar om mig. Hans händer smekte min rygg och sedan fattade han tag om mitt ansikte och sa “Ljuvliga Julia, du är vacker som få en den som jag väntat på. Men jag är rädd att jag kommer göra dig illa.”
Fortfarande berusad av hans kyss svarade jag “Inte kan du göra mig illa, jag är en stor tjej som vet vad jag gör” Jag mötte hans plågade blick och ruset försvann. Han kollade på mig och hans läppar formade ordet förlåt.


Jag öppnade ögonen igen och det hade slutat brinna i min kropp. Jag befann mig fortfarande inne i åkerholmen bland växtligheten. Jag låg fortfarande på Liams filt fast jag hade yttligare en filt över mig. I ögonvrån såg jag hur han satt och kollade på mig.. Han var mörk runt munnnen och en tår rann ner för hans kind. “Förlåt. Jag ville inte skada dig, men jag ville så gärna ha dig hos mig föralltid. Snälla Julia hata mig inte” Det var mörkt omkring mig men jag kunde fortfarande se Mrs Muldons hus, den röda färgen var bara dovare än förut och luften var täckt av ett tillsynes blå-lila ljus. Jag hade ett konstigt sug i bakre delen av svalget och när jag hörde högljuda hjärtslag flammade suget till och jag frågade “Liam, vad har hänt. Vad har du gjort?
Julia, du är inte du i samma bemärkelse längre. Du är mer som mig. Äh det finns inga lätta sätt att säga det på. Du är död” Yttligare en tår ran ner för hans kind.
ÄR JAG DÖD” Nästan skrek jag och paniken ökade när jag inte kände hjärtat bulta i bröstet.
Nja inte död, levande död kanske man kan säga. Typ vampyr.. Förlåt. Hata mig inte, jag älskar dig så. Det var det ända sättet för mig att få ha dig hos mig för alltid







Ja, så kan det gå..
Hoppas ni gillar den och ge mig gärna synpunkter det är guld värt med synpunkter!
Skulle ni vilja läsa samma fast från Liams Point Of View?!

Men nu skulle jag vilja ha in era noveller.
Har ni skrivit en novell så skicka in den!


Många kramar Ida

Fanart, because I love it!

Ja, jag är avundsjuk på folk som kan. Det kan vara vad som helst och i det här fallet är jag avis på de som kan rita, eller fixa bilder på annat sätt! Men jag njuter av att titta på otroligt fina bilder och det borde ni också göra;



Ser det inte ut som Kristen?
Hittade den här på thetwilightserie's blogg - checka in den, väldigt bra blogg! (och tack så mycket för dina fina ord Sanna)
- Kan någon säga mig vad det är jag ser i kameralinsen?



By: PCullen @ deviantart



By: PCullen @ deviantart



By: Kell2860 @ deviantart



By: R_becca @ deviantart



By: Loga90 @ deviantart


Har du någon bra  bild som du själv eller någon annan gjort. Eller bara en snygg bild - maila till mig twilights@live.se så lägger jag upp den här tillsammans med ditt namn

Nyare inlägg
RSS 2.0