Min besökare stod orörlig och väntade mitt i halle, onaturligt stilla och blek, med stora svarta ögon - vacker bortom all beskrivning.
Mina knän vek sig nästan under mig innan jag kastade mig mot henne. ´´Alice! Åh, Alice!´´ kved jag när jag stötte emot henne.
Jag hade glömt hur hård hon var - det var som att springa in i en cementvägg.

-Bella, När jag hör din röst
/Ina